Min dag blev inte alls som jag planerat. Inget cafébesök. Istället fick jag en promenad full av gamla känslor och telefonsamtal med en tidigare kärlek. En kärlek som fortfarande skaver någonstans bland vener och kapillärer. En vacker man täckt av lockigt hår och byggarbetarkläder. I vårt kök var det alltid varmt och vi levde på kärlek och rågbröd.

Vårt hem finns fortfarande kvar. Några av mina böcker bor ännu i hans bokhylla. Men jag är inte kvar. Ändå finns det somliga dagar när jag saknar honom mer än allting annat. Men det fungerar inte. Man kan inte vara kär i någon som vill bygga ett hus, när man själv inte ens äger en tekokare. Man kan inte sova bredvid någon som vill ha en hund i fotändan av sängen. Man kan inte handla grönsaker tillsammans med någon som vill ett eget trädgårdsland.

Men ibland tänker jag fortfarande tanken på hur skönt det var att vakna tillsammans om morgnarna. För han fanns verkligen alltid där för mig. Men någonstans på något tåg i en annan världsdel tappade vi bort varandra. Det blev för många hackiga skype-samtal och insikter om att trädgårdsland bara tilltalar mig i teorin. Men praktiken stämmer sällan överens med teorin.

Åh, det verkar som om jag alltid tänker på kärlek. Men jag tror att jag för tillfället är fast i någon form av kärlekssvacka, tack vare det underbart kalla vintervädret. Min kropp dör av längtan efter en annan varm kropp. Det är den enkla sanningen. Jag behöver bli behövd.