Inläggen tenderar att ta sig en något poetisk karaktär. Kanske jag borde konkretisera orden mera. Men det faller sig allt annat än naturligt för mig att knacka ner vilket pålägg jag använder och när och hur jag behagar äta lunch...
...kanske fungerar det här också. Någon form av ärlighet är det väl ändå?

Jag fasar för att gå ut idag. Det är så jäkla kallt. Mina ben skriker lite vid tanken på kylan som slingrar sig allt högre upp längs låren. Tanken på att svepa in dem i ytterbyxor finns. Frågan lyder alltså: Har jag tillräckligt stor självdistans för att gå omkring i lila skidbyxor i hufvudstaden?