Idag bläddrade jag i en bok om migration. Meningen som slog emot mig var följande:

Did you leave home to wander the seas?

Om jag någon gång kan svara "ja" på den frågan, borde någon slå mig hårt i huvudet och ropa "du är precis mitt i det som du alltid drömt om!".  Någonstans i en verklighet utan is, i en vardag täckt av svett. En total frånvaro av vinterjackor som håller värmen i -25 grader och inga istappar från takåsarna. Tänk er det.

Idag: absolut ärlighet igen. Jag dricker vitt vin i väntan på Melissa Horn live på Svenska talande klubben. Så pass hemlig är jag (men det är förstås endast en tanke i mitt huvud att någon ens skulle gissa vem jag är där. Så populär är inte min fagra blogg...). Jag tänker kasta ett täcke över alla tankar på arbeten som ligger och ropar på mig från golvet. De får vänta. Än finns många dagar. Dagar och nätter är väl det enda vi har. Någon gång måste jag ju hinna skriva om flyktingar också. Men inte ikväll.

Ikväll ska jag drömma om armar och hav .